Då är vi hemma igen. Kan lova att bilarna bakom svor över att jag var ute å "söndagskörde". Men efter spyupplevelsen tidigare idag så kändes det extra relevant att köra extremt lugnt. Ville inte gärna köra en repris på den. Verken för min eller Felix skull. Stackarn tyckte nog minst sagt att det var en hemsk upplevelse.

 

Tjejerna vann 2 matcher och förlorade 1 så dom var nöjda. Men jag är helt övertygad om att min dotter försöker ge mig en hjärtattack. Ungen har ju fått för sig att hon gillar att vara målvakt. Visst kan jag förstå hennes resonemang. Då slipper hon värma bänken, du slipper springa och får ändå lite bollkontakt ibland. MEN för mig är det ju en nervös pina. 

 

När hon är utespelare behöver jag ju "bara" vara lite nervös nån minut lite då och då. Dom har ju fria byten så spelarna byts ju ut precis hela tiden. In, spring som en tok, sen ut. Andas en stund...börja om. 

Som målvakt är hon ju på plan hela tiden. Därav har jag nu inga naglar kvar. Nervös är bara förnamnet. Jag satt som på nålar hela sista matchen. Skönt att hon endast släppte in 1 mål och att dom vann 5-1. Jag är ju som ni förstår lite lätt tävlingsinriktad. För min del gäller det inte bara att vinna, utan att vinna stort. På den punkten är jag och min dotter väldigt olika. 

 

Som ni ser så hade vi tur och fick bra platser på läktaren. Tillräckligt högt staket så Felix inte kunde klättra. Saga hade massor att titta på så hon var nöjd.

 

Sammantaget så gick dagen mycket över förväntan. Jag hade räknat med att det skulle vara en del jobb med att sysselsätta Felix och saga. Men vad stolt jag kan vara över mina barn. Så enkelt att ha med dom (när inte pappan i familjen är med). Då lyssnar dom helt plötsligt inte alls på mig 🤔. Nä det blev en väldigt bra söndag.