Halloween på liseberg.

Igår åket vi till Liseberg. Mio är helt galet intresserad av skräckkaraktärer och allt läskigt. Som han har väntat och räknat ner för att få åka dit och kolla zombies och clowner. Han ville vara "to face" så jag fixade lite sår innan vi åkte.
 
 
Mamma passade felix och saga. Kände inte att det var lämpligt för dem att vara med. Helt ärligt visste jag inte om det skulle va helt lämpligt för mio heller. Han är ju bara 6år. Finns ju oftast en anledning till varför man har en rekommenderad ålder. Men det gick mer än bra.
 
Syrran m familj var oxå med. Alltid lika lätt och trevligt att hitta på saker med dem. Fanny uppskattar inte skräckgrejer lika mycket. Hon reagerar mer normalt och blir skiträdd. Men det gjorde inte så mycket för tjejerna ägnade sig mest åt att åka karuseller. Så lätt kan det ju va...nöjda barn, nöjda föräldrar 😊.
 
Vi spenderade som sagt några timmar på andra sidan bron. Första mötet jimmy och mio fick med en zombie var rejält läskigt. Det var mörkt, massa dimrök och skräckmusik. Människor som helt plötsligt skrek, skrattade och sprang. Hela miljön är ju läskig men det är svårt att se vilka som är zombies bland alla folk.
Tror jimmy bar mio. Helt plötsligt står en zombie ansikte mot ansikte med mio. Den sniffar på honom. Häser och tuggar fragma, sen går den därifrån. DET tyckte mio va scary. Men vem skulle inte tycka det. Är förvånad att han inte skrek till eller grina en enda gång.
 
Ja, resten av kvällen  bar jag honom. Han tycker det känns tryggt. Jag vill verkligen inte att han ska bli rädd, så hjälper det att få vara i min famn, så tar jag gärna lite träningsvärk idag istället.
 
Jag har alltid envisats med att hela tiden förklara för mina barn att monster inte finns. Så fort det är nått äckligt, hemskt eller onaturligt i en film så har jag tjatat om att det inte är på riktigt. Förklarat hur man sminkat dom. Hur man fejkar magi. Vad som händer om man hoppar ut för ett tak m.m. ja ni fattar poängen. Jag är den tråkiga mamman som tar bort en del av spänningen och förklarar att spöken inte finns. Allt på film är skådespeleri osv.
 
Mio är förnuftig. Han tänker väldigt logiskt. Är nästan varje dag som han nämner saker han lagt märke till på film, som är helt orealistiska.  Ex... sharknado, mamma hajar kan inte andas om dom kommer upp i rymden så då kan dom inte bita ihjäl någon. (Har ni sett den filmen så fattar ni vad han menar. Riktig skitfilm,by the way.)
 
Men tillbaka till igår. Mio var först skiträdd för både zombies och clowner. Jag vill ju då att han ska få en mer realistisk bild av det hela. Ha en skräcklandad förtjusning, men ändå tycka det hela är kul och inte på riktigt. Inse att det är som vi pratat om, helt vanliga människor med mycket smink. Bärandes på honom så tog vi en ny runda bland monstrena. Denna gången gick vi fram till dem och frågade om vi fick ta kort ihop med dem. Ska kanske tilläggas att jag är egentligen sjukt mörkrädd. Älskar allt vad skräckfilm heter. Ju rysligare desto bättre. Så att stå precis blickstilla, i mörkret, ej skrikandes, bärandes på mio, mitt bland alla som gör sitt yttersta för att skrämma dig....DET är ett mission i sig. Det var inte helt lätt alla gånger. Men vi fick tagit en del kort. Och som jag trodde så blev det hela lite mindre läskigt när vi väl fick pratat lite med clownerna. Zombierna däremot kan ju inte prata men dom grymta lite snällare så vi vågade oss på att fota med dem oxå. Mio var så stolt att han faktiskt vågade vara jämte en och inte alltid ha mig som en sköld emellan. 😂
 
 
Vi tog korten med blixt och då försvinner ju plötsligt lite av den skrämmande effekten. Då syns ju sminkningen. Skrämseleffekten blir helt klart mycket större i mörker.
 
😂 va glad ja ser ut på alla bilder. Syns ju inte att det va skitläskigt alls.
 
Skäggiga damen.
 
 
 
Och så vann mio lite choklad.
 
Vi hade en väldigt bra dag igår som ni förstår.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0