Hej hej

När det gäller rubriken idag så syftar jag helt och hållet på mig själv. Alltså jag blir så trött på mig själv. Hur ofta händer det inte att jag går här hemma och längtar efter lugn och ro. Jo det händer säkerligen flera gånger om dagen.

Idag har mio och fanny åkt hem till sina kusiner och skall sova där. Som dom har längtat eftet det. Och jag vet att det kommet gå jättebra. Men ändå sitter jag nu här hemma. Det är lugn och ro, bara dom små barnen och jag. Och jag längtar ihjäl mig efter de stora barnen.  Som sagt, barnsligt, jag borde ju passa på och njuta för fullt. Jag kommer ju ändå att få träffa barnen i morgon så det är ju knappast "forever".

Jag är van att fanny inte alltid är hemma. Hon är ju lite större och sover ofta hos mormor. Mio däremot är jag van att ha hemma.

 

Blir intressant å se hur jag ska klara separationsångesten när vi ska till malmö. Då ska vi lämna alla 4 barnen fredag till söndag.