Vilket samtalsämne det blev idag på morgonen. Jag hade varit ute och startat bilen. Kommer in och det första jag hör är.

Mio: -Mamma döda kan väl inte komma upp till himmelen!?

Jag: -Ööhh ok, jo svarar jag utan att tänka mig för. 

Mio: -men det går ju inte, hur stannar dom kvar?

 

Jag inser att jag inte alls är med på hur han tänker så frågar vart han tror att dom döda är.

- där man grävt ner dom såklart fick jag till svar. (Ja han är inte dum vår grabb i alla fall)

 -jaha jo det stämmer ju svarar jag, kroppen ligger i marken och själen åker till himmelen. Just där i det ögonblicket insåg jag mitt misstag. Munnen talade innan hjärnan kopplats på. För just precis då gjorde jag att all logik försvann. Och alla frågor och funderingar tog nu en helt annan nivå. Jag förstår honom, vem kan ens förklara för en 5åring vad en själ är. Och hur vi vet att, något man inte kan ta på eller se, flyger och bor i himlen. Och varför den inte trillar ner, eftersom jag häromdagen satt i bilen och förklarade jordens dragningskraft för honom.

(Vilket jag nu kom på är en helt annan historia jag måste komma ihåg att berätta för er.)

 

Så startade vi våran dag. Hej så länge