Vet knappt vart jag ska börja uppdatera er. Vi kan ta träningen. Jag har inte alls möjlighet att träna på den nivån jag önskar och är van vid. Mitt opererade knä och mina höfter gav plötsligt upp i höstas. Jag håller på med rehab sedan januari. Kan ju inte direkt säga att jag egentligen har tålamod till den här typen av träning, men jag har heller inga val. Sååå jag knatar väl på och försöker mentalt ställa mig in på vilka förväntningar jag ska ha. 

MITT mål är att kunna träna tungt och obehindrat. Tävla ocr-lopp och träna crossfit. Jag är inte redo än att acceptera det fysioterapeuten m.fl. säger är realistiskt. Att nöja sig med att kanske klara av att springa är definitivt inte min grej. 😂

Sedan har vi fått en 15-åring här hemma som glider runt i byn med sin EPA. Det är oxå svårt att förstå, att min första lilla knodd är lika lång som mig och lever sitt egna liv. 💕

I onsdags hade vi lite drama i familjen. Mio skadade sin Axel ordentligt i skolan. Dom ringde pappan i familjen som inte hade möjlighet att komma fort. Så farmor hämtade honom och åkte till vårdcentralen för en snabb undersökning. Där fick han en mitella och om det inte blev bra under kvällen skulle vi åka in till lasarettet dagen efter….det blev självklart en sväng till sjukan dagen efter igen.

Ordination av läkare är mitella, ta det helt lugnt i 1vecka sedan börja hos sjukgymnasten….idag hittade jag honom hoppandes på studsmattan när jag kom hem. Det är alltså dag 2efter skadan!!

Ibland blir ja bara så trött på mina kids 🤣

I torsdags skada saga munnen på dagis. Även dom ringde till pappan. Han hämta denna gången och åkte hem. Dagen efter fick det bli tandläkaren med henne för att få det dokumenterat. Så vi har haft en händelserik vecka och den är ju inte slut än. Finns ju 2 barn kvar som inte skadat sig ordentligt än denna veckan..,. Vågar man ens skriva så 🤔

Blev ett ganska långt första inlägg. Känner att jag har massa mer att skriva så in och läs i morgon igen. Kram så länge!